hmm

det kanske blev rätt okej ändå.
jag känner att det här kommer att gå upp och ner


.

dagen började med att jag vaknade upp och kände - åh idag ska jag klippa mig, coolt - jag hade bilden i mitt huvud, och jag visste att det skulle bli fint.

ända tills nu när jag gjort det, lena gjorde ett asbra jobb, men jag är så missnöjd så det bara skriker om det, jag vill ha tillbaka mitt långa (eller ja, halvlånga iaf) hår och slippa skrika av panik varje gång jag inser att jag inte kan göra nåt med det.

nej, aldrig mer kort hår för min del. ni kan börja kalla mig Pär, eftersom jag ser ut som en kille i sånt här hår, och jag har försökt att inse att det nog blev rätt bra ändå, men nej fyfan.

det enda posetiva är att jag inte kommer behöva klippa mig på flera år och då kommer jag spara pengar - för nu längtar jag tills det växt ut, för det lär ju hända..

ett utseendefixerat inlägg är allt ni får för nu ska jag dampa på mitt äckelhår och plugga franska som kommer misslyckas - idag är inte min dag heltenkelt.


Tiger



imorn ska jag klippa mig - och jag är nervös.

Jag hade superkul i Åre med Foffe :)
Idag har jag varit en trött tiger!

RAAAWRIW

till minnets melodi

nu har jag handlat klart alla julklappar, och skrivit min egna önskelista till mamma och pappa. Snart ska jag sova. Eller iallafall försöka, igår somnade jag halv tolv faktiskt, det var otroligt skönt efter att ha somnat halv två kvällen innan.

Imorn drar jag och pucko upp till Åre och stannar där tills på söndag, skönt ska det bli att komma bort, ävem fast det inte är långt så är det ju en bit på iallafall.

Vi sprang tillsammans hand i hand
jag föll
och du fortsatte springa

men jag rest mig upp igen
och går min egna väg


oj, hej nu blev det ett inlägg om ingenting, men jag har inget annat att skriva.

http://www.spela.se/spel_/Bubble_Shooter.html (L)

Baby loves to dance in the dark
cause when he's lookin' she falls apart.

I'm strong on the surface, not all the way through

New Moon ikväll med gay,
jag önskar jag kunde hitta nån som edward eller jacob..

envecka.

du står i spegelsalen med ett brännbollsträ

jag är rädd att din röst ska försvinna ut ur mitt huvud och aldrig mer återvända, ditt skratt och när du tycker nån är dum.
jag har fortfarande inte insett det faktiskt hänt, det känns som att någon spelar mig ett dumt trick, och bara väntar på att jag ska gå sönder tills de erkänner att det bara var ett skämt. jag önskar att det var det, jag önskar att jag kunde få tiden att gå bakåt så jag hade fått sagt hejdå och att du var bäst, inte bara vinka glatt när jag såg dig åka upp till pyhäjärvi, 2 dagar innan lägret, troende att vi skulle träffas snart igen. det är som att det var ett år sen.
jag skrev till din pappa idag, han sa att han skulle spara något från dig till mig, jag kommer spara det föralltid, aldrig tappa bort det.
imorgon har det gått en vecka sen
för två dagar sen fick jag reda på det, du är det enda jag någonsin tänk på konstant, jag tänker på helsingfors i somras, när vi var i din lägenhet, på när vi gick hem till mitt hus i pyhäjärvi utan att tala om det för någon, när du berättade allt för mig, det som ingen annan visste, allt. 

jag saknar dig så otroligt mycket och jag kommer alltid göra det.

14/11-09


Jag älskar dig

So tell me when you hear my heart stop, you're the only one that knows

jag fruktar ännu en sömnlös natt, med min ko/giraff som enda tröst. Men hon hjälper ganska mycket hon med ska ni veta..



Tell me when you hear me falling, there's a possibility it wouldn't show.

Vi möts på vägen i pyhäjärvi.

Jag vet att jag kommer klara det här, jag ser bara inte hur. de som aldrig förlorat någon som stått en nära förstår inte smärtan som man får, rädslan över att se att liv bara tagit slut sådär. jag älskar mina underbara vänner som försöker få mig att må bättre, men just nu känns det som att en bit av mig själv bara rivits bort. den delen av mig som sa att det var okej att göra saker man inte får, att man ska vara sig själv - även om alla tycker man inte borde det och som även sa att det var okej att vara ledsen och att alla hade problem. förlåt min älskade vänner som måste se mig såhär, men med er hjälp kommer det snart vara lite lättare.

Jag har insett att alla inte får ett långt och lyckligt liv, min kusin/förebild/storasyster fick inte det, hon var verkligen nån man inspererades av. folk kanske tänker; men hur ofta träffades dom, en gång per år?
och så var det, jag träffade henne en gång per år, på somrarna. vi hade planer tills nästa sommar - att jag skulle bo hos henne och vi skulle ha kul. men jag inser att det aldrig kommer hända nu.
Ett liv tog slut för fort, hon förtjänade det inte men nu somnade hon in, för tidigt, men med vetskapen om att hon var älskad, hon är och kommer alltid vara min ryska prinsessa. Jag kommer tänka på dig varje dag och natt, jag önskar bara att jag hade fått träffa dig och säga hur mycket du betydde för mig, vi ses i himlen Ansku, jag kommer aldrig glömma dig och de saker du gjort för mig. 

Jag älskar dig
Mirja Epäilys


viekää minut sinne missä hän on

minä rakastan sinua
minulla on ikävä sinua
tule takasi



fan.

vila i frid.

I used to be love drunk, but now I'm hungover

Vänskap är något jag antar de flesta känner till, och vissa av oss glömmer även vad det ordet betyder när något händer. Det har hänt mig, jag har behandlat folk orättvist, och vart totalt störd, som tur är har jag blivit förlåten.
Man kan även tappa bort vänner, man slutar helt enkelt att prata med varandra mer än att säga hej, hejdå, och kanske någon ynka mening nu och då. Jag tycker det är så otroligt synd, för även detta har hänt mig och nu vet jag inte om vänskapen kommer tillbaka. Jag saknar de flesta av de vänner jag tappat bort. Inte alla, men många av dem.

Tyvärr tror jag inte på "Föralltid" mellan vänner, men ett delat minne med någon glömmer man inte.


say hello to goodbye.

m.e



Bruden sover hos mig
ikväll, ily <3

baby are you down, down, down, down, down?

Jag måste bara ställa en fråga - varför dricker man?
För att kunna släppa ut sina känslor, göra pinsamma saker eller bara för att ha jävligt kul?

Jag sitter nu i en stuga i norrland med de finaste flickorna (och två söta grabbar) som finns i Sverige. Några har druckit några har inte - och nu kom jag plötsligt att tänka på förra fredagen i Bispgården. Jag tycker på synd om dom som känner att det enda sättet att få släppa ut känslorna är igenom att dricka. För egentligen så gör man ju bara jävligt pinsamma saker som alla andra sen kommer ihåg, och oftast slutar det i tårar för att någon gjort något fel.
Men man kan inte hjälpa det, vi lever ju i ett fritt land eller hur?

Sköt er själv och låt alla andra göra sina egna misstag

I miss:
Finland
England
You



var var du när de dömde mig

Kents nya skiva går om och om igen på spotify, vissa kallar det emo-musik, jag kallar det kärlek.

Idag var hela nian i den lilla, kalla staden Östersund för att möjligvis hitta nån linje man kan tänka sig att spendera tre år på, jag blev inte mycket smartare av den lilla vistelse, bara räddare.
Jag har inte insett att jag om cirka 8 månader kommer säga hejdå till ao, skolan som jag alltid sett som liten, grå och trist, men där jag ändå känner mig säker - jag vet vilka som sitter vart, vart man ska gå om man vill vara ensam, vilka lärare man ska prata med om man vill ha socker - och jag har alla mina vänner där.
Att gå in i en ny skola, full av folk, där man inte vet någonting alls var hemskt. Jag ville rymma tillbaka till Hammarstrand, och stanna där föralltid.

Jag kommer förmodligen gå i Sundsvall vilket betyder att jag kommer lämna allt lite extra, det går färre bussar, jag känner knappt någon där, alla andra går i Östersund -  men ändå så känns det så rätt. Men att ha vetskapen om att jag snart inte kommer kunna säga "min skola" till Andersolof, känns så.. Läskigt.

Nu ropar franskan på mig, lika mycket dom datorn ber mig att stanna. Men ibland måste man göra saker man inte vill..

Eller ja, inte bara ibland - utan ganska ofta faktiskt.



kiss me goodbye

Finland.
Jag tror inte ni förstår vilken betydelse det ordet har för mig. Det är liksom en lättnad som sköljer igenom mig när jag vet att jag ska dit.
Friheten, kunna gå ut och gå på grusvägarna, med musiken och skogen runt omkring en, kunna dansa, sjunga och hoppa runt hur man vill. Utan att någon bryr sig. Sätta sig på cykeln halv tio på kvällen och cykla två mil runt sjön bara för att, cykla ut på motorvägen där det åker ett fåtal bilar och känna känslan att man har all tid i världen.

Gå runt i de gamla byggnaderna på gården, gå ner till badplatsen, hoppa från bryggan, kliva upp igen, ta på sig kläderna, gå och plocka lite jordgubbar och sen gå in.
Veta att man kan göra vad man vill, vara borta i timmar och alla vet att någongång kommer jag tillbaka.
Gå och lägga sig mitt i natten efter att man suttit och fikat med mormors två bröder som jag mer ser som flera morfar. Att inte kunna sova för att solen som håller på att gå ner ändå lyster rakt in i fönstret, precis som vanligt.

Att ha ett tredje hem, som man alltid känner sig välkommen på, veta att det bara är mitt, och att man inte kan ta det ifrån mig, det är det jag älskar mest.
Jag vill dit, tvinga mig inte att vänta till nästa sommar.





The last thing on her mind is growin' up

Jag ser med trötta ögon på regnet som sakta faller ner på marken,
inne i vår gråa korridor sitter vi, och väntar. Alla väntar på olika saker,
några på bättre tider, någon på att vi ska få sluta, sen finns ju gruppen
som väntar på att helgen ska komma.

Jag hör hur fotsteg kommer bakom mig, men jag är för trött för att kolla
vem som kommer, jag hör hur de slutar. Men inget händer, jag vänder mig
om för att mötas av att någon står vid sitt skåp och letar efter något. Jag vänder
mig igen, märker att musiken tystnat för längesen.

Jag reser mig upp, tar av mig hörlurarna och går fram mot dem, de delar av sig
av vad de pratar om, jag delar mina förväntningar med dem. Dem, mina såkallade vänner.
Så underbara, någon vet allt om mig, någon vet inget alls men umgås med mig ändå.
Jag andas ut, och önskar att jag kunde stanna kvar i stunden föralltid. Med dem.