Spin me around

Har äntligen börjat träna med Emma, några veckor försent men vad gör det. Har gått runt med träningsvärk varje dag sen i måndags. 
Imorgon åker jag till Sundsvall för att kolla när min lillebror har simtävlingar och för att handla lite till min nya lägenhet. Den 31 oktober flyttar jag in i världens charmigaste etta, kan inte längta mer tror jag. Det är det enda jag tjatat om senaste dagarna.. 



Livet rullar på som vanligt, ska försöka bli bättre på att skriva här också. Håll utkik så börjar det nog snart, kanske redan efter Sundsvall. 


simple

Idag har jag och Vesli varit på kulturfärd, vi besökte katakomber en bra bit ifrån oss. Vi åkte så tidigt att jag var hemma redan vid ett igen och kunde därefter inväga mina nya leggins från NIKE med en joggingtur. En lätt tur på 1.6 km med en snitthastighet på 10.7km/h, slutade där för att inte överanstränga mig - skulle egentligen inte träna idag. 

Efter duschen så kom den en ny tjej till mitt rum, så no more single room for me - nu är det dags att bo tillsammans med någon. Denna tjej är från Holland och verkar supertrevlig! 
 

touch you right now

Har precis tränat en halvtimme pilates + stretch på det. Tror jag ska hoppa sönder mig själv, är så jääääävla glad. Har saknat att träna så mycket, så jag och mamma pratade i helgen och kom överrens om lite villkor för hur jag borde kunna träna. (Inga vikter, inget flås, gör det ont i lungan är det bara att sluta, vara försiktig osv.) Men bara känslan av att använda min kropp på ett annat sätt än att röra benen när jag går var nog för känna att jag gjort något, och tillräckligt för endorfinerna att ta över min kropp. Tror denna påtvingade paus kan ha varit bra för mig, inser mer än någonsin hur mycket min kropp behöver träning. Är som en helt annan människa nu, så glad som jag är nu har jag inte varit på länge. 

I got 99 problems, but a bitch aint one

Så blev det ätardag och jag körde fullt ut, pepparkakor till frukost, lunch på hotellet med pappa och middag på Winston med sambon till middag. Allt detta gjorde att jag hade så mycket energi att köra ett benpass - och om jag gjorde det. Jag klarade 117 kg i sittande benpress - för vissa är det lite, för mig är det asbra. 

Fick förresten två julklappar till igår, ett tangentbordsfodral till ipaden och en necessär jag bara trodde jag skulle få drömma om. Ni kommer jag nog inte få mer förrän vid julafton - kanske är lika bra, jag har ju snart fått paket av alla. Hihi, imorgon är det tredje advent - förstår fortfarande inte att det snart är jul. 




Future plan

Rygg och biceps stod på schemat denna tisdag och jag hann med så mycket! Enarmsrodd gick sjukt bra, hade grymt hållning och fick bra kontakt. 

Jag funderar på att ändra lite på bloggen så tills dess är det ganska omotiverade att skriva här, men det är pågång - måste fixa en bra sida så ni alla kan läsa om Rom och mitt liv i övrigt. 


Testade bicep curl i cabelmaskin idag, det var kul - jag kunde ta mer än jag trodde på den! 

30 DAGAR TILL ROM

Pustar ut efter ett hårt pass på gymmet, ben stod som sagt på schemat och jag köttade på riktigt bra! Det är redan tungt att gå i trappor, ställa sig upp från soffan etc. så jag längtar inte tills jag ska gå runt på birsta imorgon. Jag skulle gärna dela med mig av passet till er för det är grymt, men eftersom det faktiskt inte är jag som gjort det utan en vän från DS så stannar det hos mig. 
Insåg precis att det bara är 30 dagar kvar tills jag åker nu, paniken har inte kommit än, bara lite ångest över att inte veta vad jag ska packa. Ska jag packa så jag klarar mig nån vecka, nån dag, hur mycket kommer jag handla? Alla såna tankar har hunnit ploppa upp ett par gånger, men jag tänkte sätta mig ner nästa vecka och försöka göra någon sorts lista. 
 
Lunchen idag var god, vi åt på Sir Winston Upstairs - jag åt skogssvampssoppa med äppelrökt bacon, den var inte så krämig vilket jag älskade. Ikväll blir jag bjuden på middag, av min vän som bor på winston - det blir trevligt. Är så sugen på hamburgaren där, men den åt jag i söndags - så kanske vidgar mina vyer och letar efter något annat! Jaja, nu ska jag hoppa in i duschen och tvätta bort svetten från idag. 
 

new england

Har precis haft det bästa passet denna vecka, axlar och mage stod på schemat. Det var ganska tomt på gymmet så jag kunde köra på bäst jag ville, hoppas det är det imorgon också när jag ska köra ben. Ben är det enda passet jag har ett riktigt upplägg på, annars kör jag olika övningar hela tiden - ofta grundövningar som återkommer varje pass, sen har jag några jag byter ut. 
 
Jag drack en Celcius innan passet, och säga vad man vill om energidrycker, men jag blir så taggad på träning så idag dansade jag nästan till gymmet. Missförstå mig rätt, jag har oftast ett väldigt sug att träna, men idag var det enormt. När det gick så bra som det gick blev jag ännu mer redo för att träna imorgon, skönt med goda cirklar och inte bara onda! 
 
 
Svettig och jäklig, nu ska jag ta och duscha! 
 

spår av inlandsisarna

Idag har jag beast-modeat på gymmet, trots träningsvärk från både träning igår + massage. Idag blev det biceps och rygg, jag försöker hela tiden tänka på vad jag tycker mest om att träna - men jag tycker faktiskt om det mesta. Andra dagen på min diet, och även fast jag är lite hungrigare än vanligt så är det så kul! Imorgon har jag vilodag, vilket betyder ännu mindre mat - men ett mål till extra. 
 
Är så sjukt trött efter helgen, det blev lite för få timmars sömn. Försöker sova utan väckarklocka nu de här dagarna för att sova ikapp det, och dricka mycket celcius såklart. Hehe, räddaren i nöden. 
 
 
 
 

Livet

Idag börjar äntligen min diet, min period med en återställning av förbränningen har gått fortare än planerat. Det ska bli riktigt kul att se hur min kropp kan förändras, enda nackdelen är att jag inte får äta lika mycket som förut!  

Bilder från helgen som gått, har varit ute på Winston mer än jag varit nån annanstans, hängt med fina vänner och flyttat från lägenheten. 

Många tankar som vill ut

Jag riktigt känner hur jag saknar dagarna i Stockholm på DS när jag fick umgås med liksinnade som mig, hur enkelt det var att prata med folk jag aldrig pratat med förut (okej, that one har jag ganska lätt för ändå) och få säga vad man tycker och tänker om kost och träning. Där det inte var konstigt att träna så mycket som jag gör. 
Det är nog baksidan med att ha träning som intresse, att få höra "men är inte det lite väl mycket", "du måste ju vila" etc. etc. Jag förstår att folk bryr sig, men det finns olika sätt att säga det på - jag är en person som lätt sätter taggarna utåt när jag känner mig påhoppad eller anklagad för att göra något fel - när jag inte gör det. Så att istället låta påhoppande så kan man kanske försöka låta nyfiken och intresserad istället. 
 
Jag kan lätt träna 6-10 gånger i veckan, för att jag tycker det är roligt. Vissa prioriterar att kolla på TV, läsa böcker, shoppa etc. Men jag väljer träning för att det ger mig energi, glädje, mental och fysisk utveckling. I Sverige så lider ca 35 % av övervikt - TRETTIOFEM PROCENT. Det tycker jag är alldeles för mycket, och istället för att klanka ner på dem som tränar (jag själv tränar väldigt varierat dessutom) så borde man hylla alla som vågar gå till gymmet för första gången, dem som hållt igång träningen i flera år, eller dem som precis börjat igen efter ett avbrott. 
 
Jag utbildade mig till Personlig tränare och Kostrådgviare för att få hjälpa människor att genomgå en livsstilsförändring på rätt sätt, jag gjorde det själv på fel sätt - både på gott och ont. Från normalviktig utan muskler, till normalviktig med början till muskler och kondition, till underviktig utan muskler med kondition för att nu vara normalviktig med muskler och kondition och en vetskap om att jag kan hjälpa andra. Jag kan erkänna att jag brinner för allt som har med kost och träning att göra, såklart att även jag har dagar då träningen inte alls känns rolig, och min tallrik med mat inte alls lockar lika mycket som godiset gör. Men det är dem dagarna jag frågar mig själv; 
Är det bara tillfälligt eller är det så att kroppen vill säga mig något?
Oftast är det bara tillfälligt, men ibland måste jag acceptera det faktum att kroppen inte pallar vara hälsan själv idag. Och då låter jag den vila och ladda upp inför nästa träningspass - hur tråkigt det än är. Min kropp sa många gånger emot mig, men jag lyssande inte - något som höll på att kosta mig väldigt mycket. 
 
Vad jag vill säga med detta är att det aldrig är försent att börja träna, skit i vad andra säger om dig - sålänge du mår bra av det du gör men lyssna på din kropp när den vill dig något. Kroppen vet bäst, är du hungrig - ät, springer det i benen även fast klockan är för mycket - spring en kort tur, sov med ro sen. Kroppen sköter mycket åt oss som vi inte vet om i smyg, och den är smartare än vi tror. 
 
2011 VS 2013, det är 21 kilo mellan bilderna ("spänner" mig på första dessutom). Även om jag just nu inte har min "drömkropp" där musklerna är mer deffinierade än nu, så ser jag hellre ut såhär om jag får må så bra som jag gör nu - än att se ut som jag gjorde 2011 där jag mådde riktigt uselt både psykiskt och fysiskt. 
 

the three of us

Till middag idag gjorde jag en jättegod sallad/quinoblandning, jag hade röd quinoa, kyckling, rödbeta och solroskärnor + salt, peppar och olivolja. Det ska bli spännande att se vad jag kommer få för mat när jag bor i Rom, skrämmande men samtidigt lite läskigt. Tänk om det inte är bra och mättande mat? Jaja, det löser sig. Tänkte packa med mig lite proteinpulver ifall att! På tal om mat - klicka på bilden för ännu en artikel som jag anser är läsvärd. 
 
 
Lyckades träna efter lunch också, trots att jag var jättetrött - det blev ett ryggpass med fokus på rhomberna. Riktigt skönt, jag är så svag där så det var roligt att lägga energin där! 

Bad influence

En riktig sovmorgon togs ut idag, så åt precis upp min frukost. Dubbla portioner gröt, banan, jordnötssmör + macka med ägg. Riktigt bra uppladdning inför mitt benpass som jag ska köra idag. 
Jag är så laddad och taggad nu, att äta mer och känna hur jag blir starkare är grymt - trots uppblåsta magar och tung känsla. Det är värt det, om ett par veckor börjar min diet/deff också - det ska bli riktigt spännande!! 

Bild från i söndags och gladiatorerna!


15 minutes transformation

 
Hittade en kort och rätt rolig artikel imorse när jag satt och bläddrade på internet, för er som är lika intresserade som mig när det gäller hälsa - klicka på bilden. 
 

grattis på födeledagen jag

 
En bild tagen exakt två år sen, en bild som ger mig ångest och en bild som gör mig glad. Det här var från min födelsedag i italien, firad med nästan hela min fina familj. Jag låg mest och sov och hade ont i huvudet för att jag var hungrig och var därför en riktig häxa. Det kommer jag ihåg att jag tänkte om mig själv till och med. 
 
Som tur är går tiden framåt och så även mental utveckling. Med detta vill jag påminna er alla om att det aldrig, aldrig, aldrig är utsidan som borde spela roll om man är omtyckt eller inte. Riktiga vänner och kärlekar kommer att falla för insidan, sedan är det upp till er att se till att ni är fina där. 
 
 
 
 
 
 

framtidsplaner

De senaste månadernas leverne har satt sina spår och det är något jag inte känner att jag är obekväm med, men heller inte nöjd. Mina muskler är spårlöst borta och kroppen är liksom lös. Det är inte mycket förändringar som behövs, men litegrann och eftersom hälsa, styrka, kondition, utseende faktiskt kommer bli en stor del av mitt yrke så anser jag att musklerna borde finnas där och kanske till och med synas. 
Med rätt träning, rätt attityd och rätt kost så kommer det där bli fixat, kan alla kan jag. 
 
 
Styrkan den där magen har, den. 
 
 

Nu jävlar är du fri

Så har dagen kommit, dagen då jag faktiskt fick något att berätta. Något att berätta och något att bekräfta för er, för någon kanske hela bilden av mig förändras, för andra så blir det bara verkligheten som blir nedskriven.
När dessa tre år av gymnasiet snart har gått så kan jag se tillbaka på dem med glädje och sorg, mycket - mycket glädje men samtidgt så mycket sorg. 
Jag fastnade i ett näste där jag hoppas att ingen fastnar, ett näste där allting handlade om vikt, vad jag åt och om jag rörde på mig eller satt still. Jag fastnade i en ätstörning, ortorexi. 
 
Att som ätstörd få höra att man blivit smal triggar faktiskt bara igång en ännu mer - även om kommentaren är menad negativt, att få höra att man blivit fin väcker tankarna om att man inte var det som man såg ut innan. Det går i ett varv av att trigga igång sig själv till att äta mindre, och lusten att inte bli "som förut" växer för varje dag som går. 
Även fast jag varje dag strävade efter att träna och äta enligt mina surrealistiska tankar så var det alltid någonting inom mig som sa: det ska inte vara såhär, sluta nu medan du fortfarande kan. 
 
Det var inte förrän för ganska prick ett år sedan, när KENT släppte sin senaste skiva Jag är inte rädd för mörkret som jag fullt ut insåg att det jag höll på med skadade inte bara mig själv utan även min omgivning och att någonting var tvunget att förändras. KENT har varit min terapi, de som har fått mig att gråta ut all frustration och de som fått mig att stegvis må bättre. 
 
Jag har aldrig gått till en psykolog eller liknande, så jag har väl egentligen aldrig diagnostiserats sjuk eller frisk. Men jag kan idag se tillbaka på det senaste året med glädje, jag har kvar en våg - men den är så dammig att det skulle lämna spår om jag ställde mig på den idag. Jag har ändrat syn på träning och mat, förut tränade jag för att få äta, nu äter jag för att få träna. 
När jag svälte mig själv försvann alla mina muskler, jag var orklös, men tänkte aldrig på att jag egentligen aldrig blev starkare på gymmet och kunde öka vikterna eftersom det inte var mitt mål. Varje dag blir jag lika besviken på mig själv att jag lät det gå såhär långt, att jag nu måste kämpa för att bygga upp muskler igen. Men det är min resa, konsekvenserna av mina handlingar och genom att ständigt ha det i bakhuvudet kommer jag inte gå tillbaka heller. 
 
Jag äter nyttigare nu än när jag var som sjuk, men jag äter mer. Att äta nyttigt behöver inte betyda att man äter lite, och jag kan välja själv vad jag vill äta - när jag vill äta det. Jag väljer själv om jag tränar, eller om jag inte tränar och hur jag tränar. Det är inte ett hjärnspöke som bestämmer längre, och jag kan erkänna att alla hjärnspöken är borta än - det finns de som säger att jag dög bättre förut än nu. Men för varje gång jag trycker bort de tankarna, så dör även ett spöke. 
 
Jag trodde att man blev lyckligare av att vara smal, men jag har aldrig varit så självdestruktiv och mått så dåligt som när jag vägde som minst. Det är tack vare min familj som aldrig har påpekat vad jag hållt på med - utan bara funnits där och min mamma som uppmuntrat mig till att ta en portion till utan att säga varför jag borde göra det. Det är tack vare min vänner som ordnat fikakvällar, middagar (särbo), och därmed fått mig att äta normala portioner. Det är tack vare mitt jobb där jag varje dag träffar så många fina människor som aldrig brytt sig om hur jag sett ut, och där man måste ha lite styrka för att orka jobba. Det är tack vare mitt gym, där jag varje dag ser starka personer lyfta skrot och får mig att önska att jag också vill göra det. Jag vill också orka 100 kg, och jag är påväg dit. 
 
Jag kommer ta studenten med ett leende på läpparna, med vetskapen om att jag hela sommaren kommer jobba och plugga för att bli Personlig tränare och kostrådgivare - för även om det var träning och kost som fick mig att må som sämst, så är det ändå träning som gör mig som lyckligast och det vill jag föra vidare till andra. Man ska inte träna för att man känner sig tvingad, man ska träna för att hjärtat säger ja.